I åratal har Colombias ansträngningar att stävja narkotikaproduktionen fokuserats till Putumayo, en grönskande provins i sydvästra delen av landet vars grymma historia präglas av underkuvande, uppror, våld och landsförvisning. ”En dag passerar armén genom byn, nästa dag är det gerillan, och följande dag är det paramilitärerna”, beklagade sig en lokal samhällsledare en gång, med syftning på det halvsekellånga kriget mellan den colombianska militären, den högerextremistiska milisen och Colombias revolutionära väpnade styrkor (FARC), en marxist-leninistisk grupp som slöt ett fredsavtal med regeringen i september. Även om colombianerna med liten marginal avvisade det historiska avtalet i en folkomröstning några dagar senare, har båda sidor förbundit sig att upprätthålla freden och arbeta i riktning mot en slutlig lösning.
Colombianer fick en försmak av landets övergång från ett kroniskt krigstillstånd till relativ harmoni i november 2015, då ett team från landets Ungdomar för mänskliga rättigheter-stiftelse – med den colombianska tandläkaren Sandra Poveda och hennes bror, Felipe Poveda, i spetsen – anlände till Putumayos djungel för att erbjuda militären undervisning i mänskliga rättigheter. De hade kommit på begäran av brigadgeneral Alberto Sepúlveda, befälhavare för arméns 27:e djungelbrigad, Colombias första USA-finansierade narkotikabekämpande förband.
Stiftelsen är del av Youth for Human Rights International, som i sin tur är ungdomsavdelningen av United for Human Rights (Enade för mänskliga rättigheter), en oberoende, ideell organisation som Scientologi-kyrkan stöder och som har hundratals grupper, klubbar och avdelningar världen över. Stiftelsens mission är att undervisa ungdomar i mänskliga rättigheter så att de blir förespråkare för tolerans och fred livet ut. Det var med detta mål i åtanke som syskonen Poveda och deras team lade tio dagar på att utbilda 53 instruktörer vars uppgift är att förmedla de mänskliga rättigheterna till 12 000 militärer och deras familjer över hela Putumayo.
Den colombianska militären har arbetat med stiftelsen sedan 2009, vilket var året då den ideella stiftelsen bildades med Sandra som ordförande och Felipe som verkställande direktör (Felipe är för närvarande stiftelsens ordförande). I maj samma år invigde den dåvarande försvarsministern, Juan Manuel Santos, för närvarande Colombias president, en skola för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt för Colombias nationella armé i Bogotá i efterdyningarna av en skandal år 2008, då skrupellösa soldater satte sig över lagen och avrättade uppemot 900 civila för att sedan kräva skottpengar.
Under ett besök i Putumayo i fjol introducerade syskonen Poveda och de andra i teamet unga instruktörer i ett häfte som utgör kärnan i Ungdomar för mänskliga rättigheters program. Häftet har titeln Vad är mänskliga rättigheter? och är en publikation som beskriver de 30 principerna i Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 – ett dokument som fastslår att alla människor har lika rätt till rättvisa, utbildning och sysselsättning.
Djupt inne i Amazonas regnskogar var brigadgeneralen Sepúlveda samtidigt fullt upptagen med att skriva ett nytt kapitel i stiftelsens historia: han beordrade sin bataljon att bygga ett ”spår för människorättsupplysning” – en rad stånd i skogen där soldater fick se en prisbelönt dokumentärfilm, Berättelsen om mänskliga rättigheter, som ger en översikt av de 30 principerna i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. I stånden visades även informationsannonser om de 30 principerna.
För att levandegöra den allmänna förklaringen och principerna däri, framförde soldaterna sketcher för sina kollegor som handlade om de rättigheter som är mest relevanta i deras kontakt med lokalbefolkningen. Trupperna, som var beväpnade med riktiga vapen och hade sminkats med teaterblod, spelade verklighetstrogna scenarier där de visade oetiska och etiska sätt att hantera narkotikasmugglare. Enligt den senaste hopräkningen har mer än 1 600 av brigadgeneral Sepúlvedas soldater fått sådan interaktiv undervisning, vilket är en del av bataljonens dagliga schema.
I juni 2015 hade mer än 47 000 personer i den colombianska nationella armén deltagit i föredrag som hållits av stiftelsens frivilliga och militära instruktörer. Allt som allt har 300 000 militärer i Colombias väpnade styrkor, en majoritet av de aktiva trupperna i främsta linjen, fått utbildning i humanitära frågor, enligt siffror som stiftelsen fick från överstelöjtnant Anstrongh Polania, chef för departementet för operativ rätt vid Colombias försvarsministerium.
Genomslaget detta har fått med avseende på mänskliga rättigheter är rent häpnadsväckande. I ett brev till stiftelsen uppgav rektorn vid den colombianska militärens människorättsskola i Bogotá att stiftelsens kampanjer hade bidragit till en 96-procentig minskning av de väpnade styrkornas kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I september 2015 mottog stiftelsen [General] José Hilario López Valdés medalj från Colombias försvarsministerium som tack för deras insatser för att främja mänskliga rättigheter. Det prestigefyllda priset har fått sitt namn efter landets nionde president, som avskaffade slaveri och stod bakom pressfrihet på mitten av 1800-talet.
Resultaten från stiftelsens aktiviteter uppmuntrade dem att starta en liknande utbildningsverksamhet i grannlandet Ecuador i april 2016. Säkerhetsstyrkor i Ecuador, som gränsar till Putumayo, kritiserades för att använda våld mot fredliga demonstranter 2015. Stiftelsen lanserade också en app i år som gör att vem som helst kan gå en kurs i mänskliga rättigheter och få ett virtuellt diplom. Militärer och poliser var bland de första som började använda appen.
När Sandra och Felipe Poveda beaktar världens många människorättsutmaningar, påminns de om sina erfarenheter i Putumayo, vilket betyder ”forsande flod” på urinvånarnas språk, där stiftelsen påbörjade sitt arbete.
”Vi skapar en kultur där de mänskliga rättigheterna respekteras i Putumayo, en region som härjats av krig och brott”, sade Felipe Poveda i maj i år. ”Om vi kan lära ut mänskliga rättigheter här, kan vi lära ut dem var som helst.”
