| ||
 |
|
Upphovsrätten och principen om allmänhetens rätt att ta del av offentliga dokument måste skyddas.
egeringens Promemoria Ds 1999:7, som gavs ut den 15 februari, skapade nästa dag rubriker som “Scientologibibeln ändrar svensk lag” och “Ny lag kommer att öka skyddet för heliga skrifter”.
Det var faktiskt så att konflikten rörande vissa upphovs-rättsskyddade Scientologi-skrifter - som började under hösten 1996 och om vilken Freedom utförligt har rapporterat i tidigare nummer - kom till en punkt där regeringen föreslog en ändring i upphovs-rättslagen och sekretesslagen.
Som brukligt är skickade regeringen sitt förslag till ett antal olika remissinstanser för att få synpunkter på förslaget. Media, juridiska instanser och andra berörda grupper ombads ge sina kommentarer om förslaget före den 1 maj.
Enligt förslaget kommer det att vara olagligt att lämna dokument till offentliga myndigheter:
|
Myndigheters verksamhet är något som berör alla medborgare. I ett land styrt av folket är det nödvändigt att myndigheterna ger medborgarna vidsträckt information om sitt arbete. Det här betyder att myndigheters verksamhet ska vara öppen, för medborgarna och för de organ som vidarebefordrar nyheter, på ett sådant sätt att dessa kan få information i olika frågor i enlighet med sina önskemål, oberoende av den information till allmänheten som ges ut av myndigheterna själva. Det här är kortfattat vad offentlighetsprincipen handlar om.
Med andra ord ska denna lag brukas av medborgarna för att kontrollera och övervaka myndigheters verksamhet och beslut. Detta är en ovärderlig princip i ett land som vill ha en levande och väl fungerande demokrati. Behovet av öppenhet har tydliggjorts när EU-kommissionen nyligen tvingades avgå på grund av oegentligheter. Det står klart att bristen på insyn var en grogrund för denna skandal.
Men det finns dock ett problem med denna princip. Den kan få förödande konsekvenser för alla dem som arbetar med skapande verksamhet, speciellt när det gäller verk som skyddas av upphovsrätten och inte är publicerade. Genom att missbruka avsikten med offentlighetsprincipen kan en person som stulit ett dokument få till stånd en “påtvingad publicering” genom att inge manuskriptet till en myndighet med enda syftet att manuskriptet skall spridas till allmänheten. Att rättfärdiga detta genom att säga att allmänheten har rätt att få tillgång till offentliga dokument är en uppenbar förvrängning - den rätten är tänkt att ge medborgarna möjlighet att övervaka myndigheter, inte andra medborgares privata angelägenheter.
Ett sådant missbruk är precis vad det upphovsrättsskyddade och opublicerade materialet skrivet av L. Ron Hubbard utsattes för. Ärendet gav upphov till en lång debatt som nu, efter två och ett halvt år, får regeringen att agera.
Den 15 februari, samma dag som regeringen gav ut sin Promemoria i frågan, publicerades ett brev av justitieminister Laila Freivalds i Svenska Dagbladet i vilket hon klargjorde vad ärendet handlar om. Då hennes brev på ett utmärkt sätt klargör olika frågeställningar som vid olika tillfällen de sista åren gjorts förvirrande, återger Freedom här hennes brev i sin helhet:
“ORIMLIGT ATT ALLTID LÅTA UPPHOVSRÄTTEN STÅ TILLBAKA
Varje svensk medborgare har rätt att ta del av offentliga handlingar. Var och en kan gå till sin kommun eller till Regeringskansliet och läsa handlingar som hon eller han har intresse av. Denna rätt är en viktig del av den svenska offentlighets-principen, som i sin tur är en omistlig del i det öppna och demokratiska samhällsskick som råder i vårt land.
På samma sätt är upphovsrätten en förutsättning för kreativt och intellektuellt skapande. Genom upphovsrätten skyddas verk som framställs av författare, fotografer, konstnärer m m.
Offentlighets-principen utnyttjas
På senare tid har vi dock sett exempel på hur offentlighets-principen utnyttjats för att sprida upphovsrättsligt skyddade verk. Det sker när verk lämnas in till en myndighet endast i syfte att göra det tillgängligt för allmänheten.
Det omdiskuterade utlämnandet av Scientologibibeln är ett exempel på detta. Genom att lämna in Scientologibibeln till en myndighet fick allmänheten obegränsade möjligheter att få en kopia av den, trots att den inte tidigare var offentliggjord. Oavsett vad man tycker om Scientologibibeln kan man konstatera att två angelägna principer offentlighetsprincipen och upphovsrätten - kolliderade på ett sätt som lagstiftaren inte förutsett.
Oro bland upphovsmännen
Detta har skapat befogad oro bland upphovsmännen om vilka konsekvenser handlingsoffentligheten kan få för upphovsrätten. Det kan till exempel innebära en betydande skada för en författare om ett utkast till manuskript lämnas in till en myndighet. Hos myndigheten blir utkastet en offentlig handling som allmänheten fritt kan ta del av.
En person som arbetar med en faktabok vill själv bestämma när och i vilken form boken ska presenteras. Den som skriver en skönlitterär bok vill kanske inte att manuskriptet ska bli läst innan det har den höga litterära kvalitet som författaren tänkt sig. Om många läser ett manuskript som förvaras hos en eller flera myndigheter kan det medföra att författarens inkomster från försäljning minskar.
Skydda handlingar
För att i framtiden undvika sådana situationer lägger Justitiedepartementet i dag fram ett förslag som gör det möjligt att i ökad utsträckning skydda handlingar som omfattas av upphovsrätt från att spridas ut till allmänheten. Det ska gälla om det finns anledning att anta att verket har kommit in till en myndighet utan upphovsmannens samtycke och utan att tidigare ha offentliggjorts. Förslaget innebär att sådana verk ska tillhandahållas endast om det står klart att det kan ske utan skada för upphovsmannen.
Myndigheterna kommer precis som nu att vara skyldiga att redogöra för innehållet i handlingar som lämnats in. På myndigheten måste man berätta vad som står i dokumentet, men man får inte lämna ut verket som sådant, exempelvis genom att läsa upp ett avsnitt eller ge en kopia på det.
Ingen inskränkning
Upphovsrätten är en av grundvalarna för det litterära och konstnärliga skapandet och främjar därigenom samhällets sociala, kulturella och ekonomiska utveckling. Dessutom får upphovsrätten allt större betydelse som incitament för att utveckla nya produkter och tjänster i IT-samhället. När principerna om upphovsrätt och offentlighet kolliderar kan det inte anses rimligt att alltid, oavsett omständigheterna, låta upphovsrätten stå tillbaka.
Den förändring vi nu föreslår innebär inte på något sätt en inskränkning i medborgarnas möjlighet att få insyn i myndigheternas förehavanden. Vi värnar om offentlighetsprincipen samtidigt som vi förhindrar att den som har upphovsrätt till ett verk drabbas av orimliga konsekvenser. Laila Freivalds justitieminister”
Stöd till förändring
Bland de organisationer och institutioner som kontaktats av regeringen för att avge kommentarer stödde många på ett entydigt sätt det nya förslaget.
Svenska Advokatsamfundet konstaterade: “Det torde vara av stor betydelse för varje upphovsman att tillförsäkras en långtgående kontroll över när och i vilket sammanhang hans eller hennes verk skall offentliggöras.” Följaktligen “tillstyrker [samfundet] förslaget i sin helhet”.
Svenska Författarförbundet ansåg: “förslaget innebär en riktig avvägning mellan upphovs-rättsskyddet och informations-intresset.”
Även de som inte höll med om delar av regeringens förslag höll för det mesta med om att upphovsrättsskyddet borde stärkas så länge som förändringar inte hotar offentlighetsprincipen.
Men denna oro är missriktad skrev Handelshögskolan i Stockholm i sitt remissyttrande. “Det finns anledning att inledningsvis instämma i Promemorians uppfattning att det här inte är en fråga om något som berör vår grundlag”, skrev man, och tillade “ett antal myndigheter i fall som redan förevarit beträffande mottagning/kopiering/utgivande till allmänheten av verk, som ingivits utan upphovsmannens samtycke och tidigare offentliggörande, synes ha missuppfattat det rättsläge som Promemorian nu klarlägger.”
Även sabelskramlande organisationer - som oftast intresserar sig enbart för sina egna rättigheter och friheter - höll med om att det nu aktuella fallet inte borde omfattas av offentlighetsprincipen. “Det råder ingen tvekan om att scientologi-materialets hantering utgör ett missbruk av offentlighetsprincipen”, skrev Grävande journalister i sitt svar till justitiedepartementet.
Den kanske bästa sammanfattande kommentaren kom från Handelshögskolan i Stockholm, som helt enkelt påpekade: “Det är ett oacceptabelt tillstånd att myndigheter skall finna sig vara skyldiga att utanför de syften som bär upp eljest gällande regler om handlingsfrihet bidra till att skapa förutsättningar för att eljest upphovsrättsligt skyddade verk skall utan upphovsmannens samtycke framställas och spridas till allmänheten.”
Den situation som för närvarande gör det möjligt att missbruka offentlighetsprincipen, kommer till slut att lösas om regeringens förslag godkänns och blir lag från och med den 1 januari år 2000.
