Att ingjuta rädsla
|
Karadzic gav sig tillsammans med Raskovic år 1991 in på en systematisk kampanj för att ingjuta rädsla hos den serbiska minoriteten i Bosnien-Herzegovina. De organiserade en serie offentliga möten som besöktes av tusentals serber på vilka dessa informerades om förmodade hot och en folkmordskonspiration mot dem av de bosniska muslimerna.
Vid ett nationellt val i Bosnien-Herzegovina i september 1991, gav Karadzic ett tal som framkallade kalla kårar. Han gav antydningar om de kommande folkmordsliknande ohyggligheterna mot muslimerna på orten. “Muslimerna måste passa sig för vad de gör”, varnade han. “De kan mycket väl försvinna.”
Under Karadzics ledarskap tvingade koncentrationsläger - vars interner såg ut att vara “kusligt lika de ökända fotografierna av offer som räddades ur de nazistiska koncentrationslägren ett halvt sekel tidigare”, enligt en rapport i Los Angeles Times 26 juli 1995—och systematiska våldtäkter av kvinnor den icke-serbiska befolkningen att fly från Bosnien.
“En ny trend har börjat”
Medan Karadzic hade klättrat upp genom graderna för att hjälpa fram det rashygien-motiverade SDP-partiets syften över hela Bosnien, så hade Slobodan Milosevic kommit till makten i Serbien. Efter att ha valts till republikens president 1989, så förvandlade han det kommunistiska serbiska partiet till ett nationalistiskt socialistparti. Det handlade bara om månader innan etniska rivaliteter började härja fritt över hela f.d. Jugoslavien, och innan de första öppna krigshandlingarna började i regionen.
I ett arrogant anspråk beträffande styrkan i det program som han var den huvudsakliga upphovsmannen till, tillkännagav Raskovic i “Ett Galet Land” att “Milosevic har inte varit initiativtagaren till att sådana händelser inträffar i vårt land, utan bara verktyget. Motiven har varit gömda djupare. Sådana motiv har varit koncentrerade i en kärna av känslor av rädsla som inte har exploderat. Denna kärna har förlorat sitt yttre skal, och det är allt. Detta skal har skrumpnat bort.”
“De inre slitningarna är mindre, känslorna av skuld är borta och en ny trend har börjat. Den motsatta trenden”, tillkännagav han.
Efter att redan ha exploaterat rädslan hos den serbiska minoriteten i Kosovo under sin klättring mot makten, så fortsatte Milosevic att underblåsa och piska fram spänningar mellan de etniska grupperna i regionen. Genom att kontinuerligt sprida idén att den serbiska minoriteten var “hotad” av den albanska folkgruppen, så utvidgade Milosevic avsiktligt små områden av spänningar till gapande breda klyftor av etniska skillnader och hat.
Raskovic förklarade i en TV-intervju efter det att Milosevic valts till president att “ Milosevic är resultatet av arbetet av dem som fört det serbiska folket tillbaka till medvetande.”
Teorierna lever vidare
Sporadiska fientligheter ökade över hela den jugoslaviska regionen, och 1992 var allt förberett för en fullskalig urladdning av de spänningar som skapats av Raskovic, Karadzic och Milosevic.
Två månader efter Raskovics rysliga tillkännagivande på television Yutel, där han gjorde gällande att han bar ansvaret för “förberedelserna för detta krig” när det gällde “den emotionella spänningen hos det serbiska folket”, så bröt kriget ut i Bosnien-Herzegovina. Kaoset spred sig. Några månader senare dog Raskovic i en hjärtattack i Belgrad. I samband med Raskovics död blev Karadzic ledare för de bosniska serberna. Medan kriget eskalerade, gjorde den bosniska tidningen “Glas Slavonije” den 11 april 1992 observationen “Bosnien-Herzegovinas olycka beror återigen på en psykiatriker; dr Radovan Karadzic.”
Raskovics teorier försvann inte med honom. Som en artikel i “Le Figaro” - en fransk nationell dagstidning - rapporterade den 13 april 1999:
“Historien kvarstår mycket levande i det serbiska folkets sinnen, och jugoslavisk media jämför nazibombningarna den 6 april 1941 av Belgrad, med de pågående luftangreppen av NATO. TV-annonser av RTS [Serbisk Radio och Television] framställer amerikanska och brittiska politiker mot en bakgrund av hakkors.”
“Som ett tillägg till historien, så används även psykoanalys i propagandasyfte. Dagstidningen “Vecernje Novosti” publicerade igår en splitterny tes: Slobodan Jakulic, Chef för Laza Lazarevics Psykiatriska Institut, förklarade att världen är styrd av utrotningspolitiker vars planer att skapa en ny världsordning är inspirerade av grava sexuella komplex och frustrationer. Enligt denna teori så är Tony Blair en homosexuell som har blivit kär i Clinton. USAs utrikesminister Madeleine Albright upplevde ett djupt trauma under sin barndom i Jugoslavien - där hennes fader före andra världskriget var ambassadör för Tjeckoslovakien. ’Beroende på att hon var så ful i jämförelse med unga serbiska flickor, så undvek serbiska pojkar henne systematiskt, och detta orsakade henne att ha en permanent känsla av hat mot det serbiska folket’, förklarade Dr Jakulic.”
Liknande psykiatriska teorier om världen utanför Serbien, omhuldade under mer än två decennier, fortsätter att frambringa ultranationalism med dess åtföljande rättfärdiganden av förstörelsen av mänskligt liv.
Brott mot mänskligheten
Den 25 juli 1995 var åtal formellt väckt av Förenta Nationernas Krigsförbrytartribunal mot Karadzic för brott mot mänskligheten. Till dags dato har han undflytt rättvisan.
I maj 1999 blev även Milosevic åtalad av Krigsförbrytartribunalen. Om historien fram till idag kan tolkas som någon typ av tecken, så kommer åtalet att göra ganska liten skillnad på lång sikt på Balkan - om inte han och andra leverantörer av död och misär faktiskt ställs inför rättvisan.
Även om de nuvarande politiska handlingarna från västvärlden syftar till att stoppa våld och ytterligare misär på Balkan, kommer de inte att förhindra detta från att upprepas i framtiden. Och inte kommer de heller att reducera den fara det innebär, inte enbart för muslimer, kroater och bosnier, utan också för serber. När allt kommer omkring så var det samma grundläggande psykiatriska teorier av rasöverlägsenhet som det kroatiska Ustasja lärde sig under andra världskriget av nazitidens rashygienister, för att utplåna serberna som en av flera “underlägsna” etniska grupper.
Det är viktigt att hålla i minnet att detta inte är första gången psykiatrikerna har manipulerat politiska krafter till att verkställa sina egna planer.
Förra gången bomberna regnade över Belgrad var det Hitlers plan som släppte dem. Hitler själv följde en makaber vision uppskissad av andra före honom. Hitler skapade inte de omtalade “döds-doktorerna”. Snarare tvärtom - de skapade honom.
Upphovsmannen till nazisternas steriliseringslag var den tyska psykiatrikern Ernst Rudin, som upprättade området “psykiatrisk ärftlighetsbiologi” år 1916. Detta blev sedan “psykiatrisk genetik” under 1930-talet.
Rudins program ledde till upprättandet av ett försöksprogram för dödande vid ett flertal tyska psykiatriska sjukhus. De första att dö var 375 000 mentalpatienter. Rudin hyllade Hitler offentligt för att han gjort denna psykiatrins “mer än 30-åriga dröm till verklighet”.
Men de psykiatriska teorier som frambringade den rashygieniska rörelsen på 1930-talet slutade inte med Andra Världskriget. Teorierna vilar fortfarande kvar, fastklamrade vid den innersta kärnan av “modern” psykiatri i väntan på att professionens nya Raskovic’ar, Karadzic’ar och Milosevic’ar sätter dem i verket.
Sålunda kommer den största faran inte från arméer och politiker, utan från dem som förhärligar uppfattningen att vissa mänskliga varelser är “liv som inte är värda att leva”.
