ETT HOT MOT DEMOKRATIN
Europeiska och internationella auktoriteter i människorättsfrågor fördömer den i Frankrike växande fanatismen mot minoriteter.
| ||
 |
Den franska lagen blir modell för Kina, som vill göra Falun Gong olaglig. Alain Vivien har etablerat närmande mellan Frankrike och Kina.
Alain Vivien, ledare av MILS« (Interministerial Mission to fight sects) ledare, starkt engagerad i den religionsfientliga fraktionen i Frankrike. | |
I Europa står Sverige som förebild för det demokratiska samhället. Den moderna teknologin öppnar nya möjligheter för kunskap och erfarenhet och förenar folk med olika bakgrund. En kulturell och religiös pluralism är del av livet - ett faktum som omfattas av de demokratiska principerna om jämlikhet och tolerans men som möter motstånd i totalitära och auktoritativa stater.
FREEDOM presenterar följande information med fakta om den aktuella situationen i Frankrike. Den torde vara av intresse för alla de svenska tjänstemän och medborgare som är angelägna om att bevara demokratin och värna om de mänskliga rättigheterna i Västeuropa.
1789 ljöd i Frankrike de nu världsberömda orden ”Frihet, jämlikhet och broderskap” som ristades in på domstolsbyggnader och andra hus och monument i hela landet. Vid denna historiska tidpunkt formulerades de fri- och rättigheter som stod som modell för andra länder och för själva demokratin.
I dag är bilden annorlunda. Istället för att respekteras som ett fäste för demokratisk frihet lyfts nu Frankrike fram som ett föredöme för kinesiska myndigheter. Frankrikes extrema behandling av minoritetsreligioner passar det kinesiska militanta förtrycket av andligt tänkande. Hur kan sådan intolerans bli möjlig i en så kallad demokratisk nation?
MINORITETSGRUPPER PÅ SVART LISTA
Först driver politiska extremister och sympatiserande media en systematisk propagandakampanj mot minoritetsreligioner, exploaterar de döda Order of the Solar Temple medlemmarna 1994 som ”kultsjälvmord”, vilket aldrig har bevisats. Faktum är att myndigheterna fortsätter att undersöka detta fall eftersom det kan röra sig om mord istället för självmord. Men man tog tillfället i akt, och i klassisk propagandastil målade man upp en förvrängd bild av olika andliga och religiösa sekter.
I januari 1996 publicerade en kommitté inom det franska parlamentet en svartlista över 173 minoritetsreligioner och andliga grupper. Helsinki Federationen kommenterade denna lista och skrev bl.a. följande: ”Detta resulterade i att media stämplade minoritetsreligioner, spred falska rykten och falsk information och uppmuntrade till religiös intolerans”. Internationellt protesterade förespråkare för mänskliga rättigheter mot rapporten, bland annat USA:s utrikesdepartement, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, religiösa ledare, akademisk religionsexpertis m.fl.
Den rapport som parlamentskommittén i Frankrike presenterade 1996 i form av denna svarta lista ledde till bildandet av ”Kommittén för bekämpande av sekter” (MILS), en antireligiös grupp under ledning av premiärministern. Den f.d. politikern Alain Vivien, som ledde en privat antireligiös grupp, valdes till MILS ledare.
Företrädare för människorättsorganisationer har i skarpa ordalag kritiserat Vivien och MILS för att underblåsa intolerans och aktivt skapa konfrontationer med religiösa grupper och andra som önskar en öppen dialog.
Aaron Rhodes, ordförande för Helsinki Federationen, skickade ett brev till Vivien där han kritiserade deras verksamhet. Här stod bl.a.: ”Jag skäms över er och era landsmän för att ni använder fördömande ord och insinuationer. Det är metoder som påminner om hur totalitära och efterblivna regimer agerar.” Rhodes påpekade att Frankrikes hållning till icke-traditionella religioner ”är en överträdelse i förhållande till landets internationella förpliktelser.”
EXTREMISTLAG MOT MINORITETER
Den hittills mest extrema åtgärden är det lagförslag som har utformats av två av Vivens anhängare, senator Nicholas About och parlamentsledamoten Catherine Picard. Enligt ”About-Picardlagen” skall föreningar som anses ”sekteristiska” (ett ej definierat begrepp) upplösas om någon av föreningens ledare (direktör, anställd, chef eller annan som faktiskt fungerar som ledare enligt rättens uppfattning) har ådömts straffansvar vid mer än ett tillfälle.
Dessutom kan en förening upplösas om en lägre tjänsteman eller lokal ledare har ådömts straffansvar vid något tillfälle. En förening med samma legala status som en förening som hotas av upplösning kan, om den har liknande mål och intressegemenskap, även den upplösas.
Medan lagen har antagits inrikta sig på de 173 svartlistade grupper när den gick igenom generalförsamlingen, har Picard senare meddelat pressen att avsikten med denna lag är mer omfattande än så - den inriktar sig på alla ”andliga, etniska och filosofiska grupper”.
Lagen har ingen förankring bland det franska folket och skrevs inte som ett uttryck för allmänhetens önskemål. Den har upprättats för att tillgodose önskemål från politiker med totalitära avsikter som vill rensa landet från minoriteter. Detta kommer till uttryck t.ex. genom Catherine Picards yttrande där hon ”beklagar” att man fick stryka vissa passager i lagen där man ”särskilt nämnde möjligheten att framlägga anklagelser för vissa handlingar även om offren ger sitt medgivande till handlingarna.” Enligt Picard ”förekommer detta faktiskt ofta i den sekteristiska världen”.
Människor har med andra ord själva i allmänhet inga klagomål mot de så kallade ”sekterna”, men politikerna vill ändå ha makt att kunna utplåna dem.
ALARMERANDE FANATISM
Den diskussion som fördes om lagen under omröstningen i senaten och nationalförsamlingen dominerades av samma politiker som har lett den anti-religiösa extremistfronten och bekräftade bara med vilken alarmerande fanatism dessa politiker driver på lagförslaget.
I omröstningen i de båda kamrarna deltog endast ett fåtal politiker. Deras intention var uppenbarligen att finna en metod för att snabbt kunna utplåna önskade grupper utan hänsyn till gällande demokratiska processer och bestämmelser om mänskliga och medborgerliga rättigheter.
Under omröstningen klagade en av ledamöterna, Rudy Salles, öppet i nationalförsamlingen och sade: ”En ‘stor natt’ där vi skulle lösa det (sektproblemet) en gång för alla, men tyvärr gick det inte.” Med detta alluderade han på andra ”stora nätter” som t.ex. Kristallnatten.
| ||
|
Svenska Scientologer protesterar mot övergrepp mot mäskliga rättigheter i Frankrike. | |
Rådets parlamentssammanträde utsåg också en företrädare med uppgift att granska lagen och situationen i Frankrike med avseende på diskrimineringen av religiösa grupper.
Istället påstod de politiska extremisterna i Frankrike helt enkelt att Rådets ledamöter var ”lättlurade”. Medförfattaren till lagförslaget, senator Nicolas About, skrev till åtminstone en av ledamöterna och begärde att han skulle stryka sin underskrift vilket han inte gjorde.
Den stridslystna attityd som de franska politiker som står bakom lagen har visat, har gett upphov till allt kraftigare kritik där man särskilt vänder sig mot den intolerans som återspeglas i lagen.
MENTAL MANIPULATION
Den punkt som väckt starkast debatt gäller försöket att kriminalisera ”mental manipulation” - ett vagt begrepp som skulle kunna användas för att förbjuda praktiskt taget varje fall av proselytvärvning, predikningar, militärvärvning, psykoterapi eller skolundervisning om omtvistade teorier. Denna punkt riktar sig därmed mot själva kärnan i yttrandefriheten.
Efter nationella och internationella protester, bl.a. från ledare i katolska, protestantiska, judiska och muslimska församlingar i Frankrike, meddelade författarna att de ändrade denna punkt i lagen så att den inte längre innebar ett hot mot friheten.
Men i deras ”reviderade” version av lagen omformulerade författarna helt enkelt terminologin till ”tillstånd av underkastelse” och återinförde den som en revidering till Frankrikes strafflag.
Funktionärer inom de större religionerna i Frankrike har fortsatt att kritisera lagen i kraftfulla ordalag. Kardinal Louis-Marie Bille, president för De Franska Katolska Biskoparnas Konferens, och Pastor Jean-Arnold de Clermont, President för den Franska Protestantiska Federationen, skrev i ett gemensamt brev till premiärminister Lionel Jospin att ”..(lagen) är förödande för de grundläggande friheterna”.
Jean Vermette, företrädare för den Episkopala Konferensen i Frankrike sade: ”När det gäller begreppet ‘alltför vag’ kommer rätten inte att ha några objektiva kriterier och måste därför ge sig in på bedömningar som baseras på mer allmänna kriterier vilket kan leda till varierande slutsatser”.
Även internationellt fortsätter den skarpa kritiken av lagen. Det faktum att lagen har blivit väl mottagen i Kina med sin totalitära regim fungerar i sig som den skarpaste kritiken.
MODELL FÖR KINA
Kinas positiva mottagande av lagen är inte en tillfällighet. Alain Viven, MILS ledare som tidigare var ledare för en privat antireligiös grupp, har av allt att döma arbetat på att etablera ett närmande mot Kina under senare år.
Bara några veckor efter att ha deltagit i ett symposium om ”sekter” som sponsrades av Kinas regering under hösten 2000 införde kinesiska tjänstemän stränga restriktioner som berörde miljoner katoliker och protestanter. De stämplade 14 kristna religioner som ”onda kulter”, arresterade flera medlemmar och förstörde eller sprängde 1500 kyrkor.
Förtrycket i Kina är ett välkänt faktum med många enskilda exempel på hur människor och grupper förföljs. Ett välkänt exempel är förtrycket mot organisationen Falun Gong. Människorättsgrupper över hela världen har enhälligt fördömt den kinesiska regeringens brutala behandling av rörelsen. Enligt Amnesty International har minst 77 medlemmar dött i fängelse i Kina och tiotusentals slumpmässigt arresterats av polisen, några av dem upprepade gånger under kortare perioder där de har tvingats att avsäga sig sin tro. Många av dem har enligt rapporter blivit torterade och illa behandlade. Några medlemmar har förpassats till mentalsjukhus.
Den 18 maj 2001 skrev tidningen ”Hong Kong Post” att den kinesiska regeringen kommer att utfärda en lag som gör Falun Gong olaglig. I rapporten står följande: ”..den viktigaste regeln i denna lag - som förväntas bli godkänd av Frankrikes parlament i juni - innebär att regeringen kan förklara en organisation som olaglig om en ‘systerorganisation’ har förklarats vara en ond kult i länder på en annan kontinent. Enligt lagen anses även ‘mental manipulation’ vara en överträdelse.”
Detta överensstämmer helt med den franska lagen.
UTBREDD POLITISK KORRUPTION
Många har ställt sig frågan hur det kan komma sig att man ger uttryck för en sådan här extremism och intolerans och varför det sker just nu. Svaret är att förtryck aldrig uppstår på förnuftig grund. Människor som har observerat dagens klimat i Frankrike och den tilltagande extremismen i ett flertal västeuropeiska länder har kunnat se ett samband mellan de antireligiösa kampanjerna och den ökande politiska korruptionen och instabiliteten.
Under en OSCE-konferens förklarade en EU-delegat att i den breda floran av olika bakomliggande orsaker till diskriminering eller kränkning av rättigheter finns ett ”behov av syndabockar, särskilt i tider av socialekonomisk oro.”
Idag är korruptionen i Frankrike hejdlös och det är närmast vardagsmat med fällande domar och avskedanden. Bara under de senaste åren har det förekommit över 200 rättsfall med politiker inblandade och som har resulterat i minst 150 fällande domar.
Om About-Picardlagen gällde generellt skulle politiska partier upplösas och deras ledare få fängelsedomar, men inte helt överraskande är ”de politiska partierna, som försvarar politiska övertygelser”, undantagna från lagen.
