HEMLIGT MÖTE AVSLÖJAT

Socialstyrelsen ville i tysthet godkänna planen på massförskrivning av amfetamin till barn och vuxna.

	Socialstyrelsen i Stockholm. Helena Silfverhielm, ansvarig för drogprogrammet, undertecknade inbjudan till det hemliga mötet.

Drogförespråkare undviker allmän insyn. Det politiska motståndet mot ökad amfetaminförskrivning sägs komma från en “ignorant maktapparat”!

Tjänstemän på Socialstyrelsen inbjöd psykiatriker till ett hemligt möte den 22 maj. På detta möte skulle man komma överens om formuleringarna i det berömda ”kunskapsdokumentet” - planen på att ge massor av barn och vuxna amfetamin för påstådda defekter i hjärnan. Detaljer om mötet kom dock till allmänhetens kännedom och mötet blev uppskjutet.

Barnexperter, läkare och många andra blev upprörda när innehållet i kunskapsdokumentet blev känt i slutet av förra året. FREEDOM beskrev i ett tidigare nummer hur psykiatrikerna försökte göra slut på motståndet mot deras plan. Bl.a. ville de tysta en kritiker genom att få henne avskedad.

Drogförespråkarna har inte bara försökt krossa motståndet mot planen. Man har också i samarbete med ledande tjänstemän på Socialstyrelsen aktivt hindrat andra synpunkter inom området.

ENSIDIGT URVAL AV ”EXPERTER”

Författarna till ”kunskapsdokumentet” om damp/ADHD var alla - utan undantag - starka förespråkare av ”amfetaminbehandling”.

”De tio damp/ADHD-experterna är alla kända för att ha en positiv inställning till ökad diagnostisering och ökad behandling med centralstimulerande läkemedel” skrev Dagens Medicin i november förra året. ”Flera av dem behandlar i dag patienter med centralstimulerande läkemedel.” Per-Anders Rydelius, professor i barn- och ungdomspsykiatri på Karolinska Sjukhuset, som ifrågasatt behandlingen med centralstimulerande droger var, för att nämna ett exempel, inte med i expertgruppen.

Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell förklaring till det ensidiga urvalet av experter var: ”Jag vet inte annars vad det finns för personer som har samma vetenskapliga expertis på det här området.” När hon tillfrågades av Dagens Medicin om varför Per Anders Rydelius inte fått vara med, svarade hon: ”Jag har inte någon uppfattning om enskilda personer”. Men hon hade alltså en väldigt klar uppfattning om de tio ”enskilda personer” som valts ut till gruppen!

Sten Levander, psykiatriker från Malmö, som givit ett mycket intressant bidrag till kunskapsdokumentet framhöll, ironiskt nog, att psykiatrin helt enkelt inte lever upp till de vetenskapliga kraven vad gäller de omständigheter för vilka man förespråkar och föreskriver droger.

Levander behandlar i sitt bidrag kritiken mot ADHD-diagnosens vetenskapliga giltighet. Han skriver: ”Kritiken är i vissa avseenden korrekt men tar vi den på allvar får vi lov att ompröva nästan alla psykiatriska diagnoser...” Detta låter onekligen som en god idé, men Levander tar, som vi förstår, inte alls kritiken på allvar. Han skriver vidare: ”Det är helt enkelt så att ADHD-diagnosen är konstruerad på samma ”godtyckliga” sätt som de flesta andra psykiatriska diagnoser, på gott och ont.”

Med denna bakgrund och med följande argument kräver Levander i sitt bidrag massförskrivning av amfetamin till vuxna: ”Det vore oetiskt att fortsätta att undanhålla en stor grupp människor potentiellt effektiv behandling, trots den relativa bristen på tung evidensbaserad kunskap.” Levanders slutsats är därför att ”vi har inte råd, moraliskt sett, att först forska och sedan sjösätta fullt ut evidensbaserade behandlingsprogram.”

Detta ”moralargument” är ett typexempel på försöken att rättfärdiga den biologiska psykiatrins existens säger en av psykiatrins kritiker, skribenten Janne Larsson. Han fortsätter: ”Man har inga bevis för de tillstånd som man föreskriver droger för, inga studier som visar långtidseffekter av drogerna, och man vill undvika växande högar av bevis på att drogerna orsakar beroende, skada och död.”

........................... Levander är en av de två psykiatriker som ansvarar för de flesta förskrivningarna av centralstimulantia till vuxna i Sverige. ...........................

LITEN SLUTEN GRUPP

Även om många myndighetspersoner och medborgare kan få uppfattningen att expertgruppens och Socialstyrelsens ståndpunkt har stor spridning, är detta långt ifrån sant. Det är en väldigt liten minoritetsgrupp i Sverige - ledd av Christopher Gillberg, ledande förespråkare för droger till barn, och Sten Levander, som svarar för åsikterna i kunskapsdokumentet.

Levander är en av de två psykiatriker som svarar för de flesta förskrivningarna av centralstimulantia till vuxna i Sverige. Han och Ola Lundin i Uppsala står för hälften av de licenser som givits för droger till vuxna med diagnosen damp/ADHD. Lundin tar själv amfetamin och anser att över 100 000 vuxna i landet bör få drogen.

Lundin har kritiserats för att ha uppmuntrat patienter att smuggla centralstimulerande medel till Sverige.

Socialstyrelsens tillsynsenhet kritiserade honom starkt den 10 januari i år för att han skrivit ut droger till ett barn som han endast sett en gång. Sådana anmärkningar påverkar tydligen inte generaldirektörerna för Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen vad beträffar Lundins ledande roll i förskrivningen av droger till vuxna.

Lundin har fått fler och fler licenser (godkännanden att föreskriva centralstimulantia), genom att skriva floder av brev till Läkemedelsverket, ibland ”hotfulla”, ibland ”vädjande”, enligt en artikel i Dagens Medicin.

Amfetaminpsykiatrikern har funnit sitt starkaste stöd i Sten Levander. Levander framhävde själv sin roll i en intervju i Dagens Medicin: ”Utan mig hade han inte fått det här (alla licenser). Jag är känd för mitt temperament och att jag kan bli aggressiv. Så på Läkemedelsverket vågar de inte annat än lyssna på mig.”

	För att få fler licenser för förskrivning av amfetamin har Ola Lundin (ovan) skrivit floder av brev till Läkemedelsverket, ibland “hotfulla”, ibland “vädjande”.

Lundin vann tydligen också Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzells hjärta så tidigt som 1998. Wigzell säger att hon besökte Lundin i hans hem det året. ”Det är inte helt vanligt ..” säger hon. ”Hon var intresserad och positiv”, säger Lundin.

MERA SEKRETESS

Den växande kritiken mot deras plan har psykiatrikerna och Socialstyrelsen försökt tysta.

I ett brev till generaldirektören för Läkemedelsverket den 17 april i år skrev Levander att det politiska motståndet mot ökad amfetaminförskrivning kom från en ”ignorant maktapparat” och uppmanade myndigheten att vara ”mindre krumma i ryggen”.

Förmodligen böjda under trycket inbjöd Helena Silfverhielm som ”Ansvarig för Psykiatriprogrammet” från Socialstyrelsen landets huvudsakliga förespråkare och talesmän för amfetamin till det tänkta slutmötet i maj. Styrelsen hade inte gjort några eftergifter för den massiva kritiken. Den tidigare handläggaren av ärendet på Socialstyrelsen, Claes Mebius, sade i början av året att styrelsen var tvungen att ta med ”seriösa representanter från bägge lägren”. Så blev det inte.

Generaldirektör Kerstin Wigzell har inte gjort något, mer än spel för galleriet, för att balansera den ensidiga arbetsgruppen. Den består fortfarande av landets mest högljudda neuropsykiatriker och amfetaminförespråkare. Gillbergs och Levanders åsikter om den massiva mängden droger som behövs för att komma till rätta med den påstådda neuropsykiatriska sjukligheten i landet, är grunden för Socialstyrelsens nuvarande ”kunskapsdokument”.

Socialstyrelsen måste nu ta kritikerna på allvar och upplösa den ensidiga expertgruppen.

Planen på massiv förskrivning av droger till barn och vuxna måste förkastas i sin helhet.

Det ursprungliga kunskapsdokumentet var hemligt ända tills skribenten Janne Larsson genom ett beslut av kammarrätten fick tillgång till det.