Kända faror med droger

En anledning till all sekretess kring kunskapsdokument-panelen hos Socialstyrelsen är att de farliga effekterna av amfetaminbruk är välkända fakta som amfetaminförespråkarna helst vill undvika att befatta sig med.

Effekterna av sådana droger som stimulerar det centrala nervsystemet - bl.a. amfetamin, d-amfetamin, methamfetamin och metylfenidat (?)- är sedan många år tillbaka väl dokumenterade. Den drog som vanligen föreskrivs till barn, metylfenidat, beskrivs i dokumentet ”Current Public Health Concerns” (Aktuella hot mot folkhälsan) som publicerades via Internet den 22 mars 2001.

”Av studier och fallrapporter framgår att metylfenidat har samma beroendeprofil som andra Schedule II-stimulantier. Missbruk av metylfenidat kan leda till tolerans och allvarligt psykologiskt beroende. (Schedule II-klassificeringen inkluderar kokain och andra beroendeframkallande droger.”

”De abstinenssymptom som följer av kroniskt missbruk av stimulantier som amfetamin och kokain resulterar i avtändningssymtom inom en till tre dagar och ger upphov till depression, sömnproblem, ångest, trötthet, vrede/fientlighet, andnöd, psykomotorisk upphetsning, förvirring och drogsug.”

........................... ”Man behöver inte ens resa utanför Sveriges gränser för att finna bevis på amfetaminets farliga egenskaper” ...........................

Trots väl dokumenterade bevis som insamlats under lång tid på dessa drogers farliga och beroendeframkallande egenskaper påstod panelmedlemmen, psykiatrikern Gunilla Themlund i Dagens Medicin den 5.12.00 följande: ”...biverkningarna (av centralstimulerande droger) är välkända och kontrollerbara. Om behandlingen inte ger avsevärda positiva effekter eller om biverkningarna är alltför störande är det lätt att helt enkelt sluta. Även om drogen kan missbrukas ger den inte upphov till beroende i egentlig medicinsk mening, som morfin, benzo-diazepiner, nikotin eller koffein.”

Skall denna osannolika kommentar godkännas av Socialstyrelsen?

Man behöver inte ens resa utanför Sveriges gränser för att finna bevis på amfetaminets farliga egenskaper.

Efter en undersökning hos Kliniska Neurovetenskapliga departementet vid Karolinska Sjukhuset i Stockholm gjordes följande uttalande: ”Studier av hjärnbilder som gjorts nyligen antyder att schizofreni kan relateras till abnormt hög dopaminutlösning orsakad av amfetamin. Det är känt att upprepat bruk av amfetamin kan orsaka paranoid psykos och ihållande stereotyper...

Upprepad administration av amfetamin skulle kunna påverka en särskild kemisk receptor i hjärnan som kan vara ett neurokemiskt korrelat till de abnorma rörelser, den anhedonia-ångest och depression man ser hos missbrukare av psykostimulanter. (Dopamin - en kemisk substans som förmedlar impulser i hjärnan. Anhedonia = brist på nöje eller förmågan att uppleva det.)

Themlunds obekymrade uttalande om riskerna med amfetamin borde också ställas mot rapporten från FN International Narcotics Control Board år 2000, där man bl.a. säger följande: ”Indikationerna för behandlingen och det medicinska bruket av dessa preparat (amfetamin) har tidigare minskats till det minimala, som en bekräftelse på deras begränsade effektivitet och säkerhet. De sattes under strikt nationell och internationell kontroll. INCB har i sina rapporter pekat på de problem som kan uppstå genom den ökade utbredningen av dessa preparat, vilket avspeglas inte minst i den enorma ökningen av produktionen och konsumtionen i vissa länder. Det ökade bruket av dessa preparat för behandling av skolbarn och till och med förskolebarn har - i frånvaro av allmänt accepterade och underbyggda definitioner, en kritisk granskning av diagnosen och direktiv för sådana åtgärder - på senare tid gett anledning till oro.”

En oro som vår Socialstyrelse inte har råd med, när den överväger att öka förskrivningen av amfetamin i storleksordningen tiotusen gånger till svenska medborgare.