ATT LÄMNA DROGMISSBRUKET FÖR GOTT

Framgång genom Narconon-programmet

Narconon i Huddinge öppnade 1972. Det är ett av 106 Narconon i världen, spridda i 31 länder. Narconon Huddinge har rehabiliterat hundratals människor från drogberoende. En drogmissbrukare i Sverige kostar samhället ungefär två miljoner i året, enligt uppgift från polisen. Narconons drogrehabiliteringsprogram har besparat Sverige en utgift på 1 200 000 000 kronor genom de studerande som avslutat programmet som helt drogfria.

De som har gjort Narconon-programmet berättar om den livsviktiga räddningen. Två sådana individer har berättat sin historia för Freedom (se nedan). I båda fallen var drogen amfetamin - samma typ av droger som en liten klick psykiatriker i Sverige vill ge till tiotusentals svenska barn. (se artikel sid 1)

Jag växte upp i ett finsktalande hem och talade inte svenska förrän jag var fyra år. Jag hade en fin barndom, men jag hade väldigt svårt för svenskan. Jag drömde om att bli astrolog, men min lärare sade till mig att jag skulle bli bilmekaniker. Min dröm togs ifrån mig, jag kände mig som utomstående, och berövad mitt liv.

När jag var 17 år hade mina problem grötat ihop. Min ekonomi var i botten. Allting kändes svårt. Jag började röka hasch, men det gav inte det jag förväntade. Några vänner sade att de tagit amfetamin och att det var toppen. “Men börja inte - du fastnar. Du kan aldrig sluta,” varnade de. De fick det att verka mystiskt och jag måste pröva. Först tog jag 0,2 gram. Det blev frihet för mig. Alla problem försvann. Det här var bra för mig och jag bestämde mig för att aldrig sluta. Nu kunde jag tala med folk. Doserna blev större och större och slutligen ville jag bara vara hög, och leva i ett konstant rus.

Jag ökade dosen och tog till sist 0,5 2 gånger varje dag. Jag var vaken flera dagar och nätter i sträck, och var “aktiv” men det gav ju inga konstruktiva resultat.

Så kom hallucinationerna. Jag fick bilder i sinnet av att vara förföljd av droglangare och poliser. Då måste jag tända av och sova.

Så läste jag “Dianetik” av L. Ron Hubbard i 1981 och fann att de livsproblem jag försökte lösa med droger faktiskt kunde lösas utan dem. Nu när jag visste det gjorde jag ett tappert försök att sluta med droger.

Men jag kunde inte bli kvitt suget. Jag hade drogfria perioder men drogerna höll sitt grepp om mig och jag återföll och begick t.o.m. brott. Efter det gjorde jag ett par försök till rehabilitering. Jag klarade det inte och återföll.

Till sist, 1997 tog jag på allvar itu med min drogsituation och avslutade Narconon-programmet. Droger är nu ett avslutat kapitel i mitt liv.

Jag lever ett gott liv. Jag har ett bra arbete.

Av det som jag lärde mig på Narconon beslöt jag att studera mera av L. Ron Hubbards skrifter. Narconon är inte ett religiöst program, men jag räknade ut att om L. Ron Hubbard hade fungerande svar på droger, så borde jag titta på vad han skrev om livet och anden i sina verk om Scientologi.

Idag tar jag del av kyrkans tjänster och har ytterligare styrkt mig själv.

Drogerna förstörde mycket av mitt liv. Jag har lyckats lämna allt det där bakom mig. Tack vare L. Ron Hubbards forskning angående effekterna av droger och hur man gör sig fri från dem och hur man blir en etisk person är jag idag fri, lycklig och harmonisk.

- Raimo Mäkelä

Min sociala situation och mitt familjeliv var bra. Där fanns verkligen ingen “uppenbar” anledning för mig att börja med droger. Men mitt problem började med en känsla av meningslöshet, både i skolan och i livet. Jag skulle göra det jag tillsades att göra och ingenting annat.

Jag kunde inte förstå syftet med att studera vissa ämnen och vägrade, vilket upprörde mina lärare. Jag kände mig missförstådd och revolterade mot hela den vuxna världen med att göra det som var förbjudet.

Tonåren är svåra för många unga människor. Jag var en ganska förvirrad och ensam tonåring som inte vågade växa upp och ta ansvar för mitt eget liv.

När jag tog amfetamin slapp jag verkligheten och dessa krav. Man får andrum för sina tankar. Problemet är att du inte får någonting gjort, du kan slösa timmar på att göra helt meningslösa saker.

Tid och rum försvinner. Omgivningen avskärmas. Det finns ingen verklig relation, ingen kontakt med omgivningen under ruset.

När ruset försvinner kommer verkligheten tillbaka och man är på en sämre punkt än förut. Eftersom man har flytt från verkligheten har man ofta missat saker man skulle ha gjort och ångesten kommer på besök. Den nedåtgående spiralen går fortare och det är inte lätt att komma ur den.

Verkligheten är hård mot drogmissbrukare, så förfärlig att man hellre lever sitt liv som missbrukare, en av de “levande döda”.

....................... “Genom Narconon programmet hittade jag hem till mig själv” .......................

Efter många år av missbruk tröttnade jag och ville ha hjälp. En bekant hade glömt kvar ett visitkort i min våning och på det fanns telefonnumret till Narconon i Huddinge.

Jag bodde då i Jönköping men ringde dem och de lovade komma och hämta mig.

Jag minns att jag grät av lycka när jag lade ner telefonen. Äntligen hade jag hittat någon som verkligen brydde sig och förstod hur det var. De körde 35 mil från Stockholm för att hämta mig klockan ett på natten.

Jag gjorde hela Narconon-programmet och jag är tacksam. Rehabiliteringen passade mig och mycket av vad jag lärde mig har jag fortfarande nytta av i mitt dagliga liv.

Kommunikationsövningarna var super. Efter det gjorde jag avgiftningen som hjälpte mig att återfå perceptioner och världen blev mycket klarare. Allting omkring mig blev tydligare, färgerna starkare, olika ljud blev lättare att åtskilja. Min syn förbättrades två styrkor och min optiker bekräftade den positiva inverkan av Narconon programmet.

Jag landade i “här och nu” för första gången på åratal och fann vägen hem till mig själv.

Förut hade jag varit rotlös och förvirrad med dålig förankring i livet. Nu kom jag i kontakt med mig själv, mina tankar och känslor och jag kunde sätta upp fasta punkter i tillvaron. Jag fick kontroll över livet och lade ut en ny väg tack vare Reningsgenomgången. Resten av rehabiliteringen bekräftade och gav mig verktyg att hantera den nya vägen.

Jag har nu familj med tre barn. Jag är lärare, jag engagerar mig i barn som har problem. Det är vansinnigt att ge barn amfetamin. Tillsammans med andra entusiaster undersöker jag nu alternativa metoder. Vi hoppas kunna starta ett center med alternativa metoder för barn med problem och att bygga ett nätverk för drogfria lösningar.

Alla som vill nå mig är välkomna att kontakta mig c/o Freedom

- Liselott Jonsson