DÄDSSTÄT MOT NEDDROGNINGSPLAN

Trovärdigheten hos de psykiatriker vid Socialstyrelsen som låg bakom planen att droga ner svenskar skjuten i sank - nya bevis påvisar fara för både barn och vuxna.

	Psykiatriker Christopher Gillberg (ovan) vid Göteborgs universitet leder en liten grupp idag starkt ifrågasatta psykiatriker vars planer att droga ned människor avslöjas i offentliga dokument.

Trovärdigheten hos en grupp psykiatriker som förespråkar tilldelning av “speeddroger” till tusentals svenskar har fått en dödsstöt av det vetenskapliga etablissemanget.

Avslöjandet av “Kunskapsdokumentet” sommaren 2000 om ADHD/DAMP och den förtäckta planen att skriva ut amfetamin i avsevärt större omfattning än tidigare, väckte starkt motstånd bland människor som arbetar med barn, läkare, människor ur andra yrkesgrupper och allmänheten. Socialstyrelsens fördomsfulla människosyn och deras förtegenhet om vad de arbetar med har gjort människor oroliga och upprörda. Tillsättningen av den arbetsgrupp som skulle ange riktlinjerna inför framtiden skedde inte på opartiska grunder fast det handlade om folkhälsan och barns och vuxnas välbefinnande och allmänheten gavs inte möjlighet att säga sitt. Kerstin Wigzell klarade inte av att få till stånd en balanserad diskussion i den arbetsgrupp som under ledning av Gillberg utformade den famösa planen. Ett kraftfullt argument är att gruppen bestod enbart av neuropsykiatriker som förespråkar bruket av amfetamin.

Avslöjanden i medier - bl.a. av Freedom - visar att Socialstyrelsen avsiktligt tycks ha uteslutit läkare av motsatt åsikt från att delta i planeringen, vilket väcker frågan om det kan finnas bakomliggande finansiella motiv.

På grund av den häftiga kritiken från olika yrkesgrupper och allmänheten tidigare i år uttalade sig medicinalrådet Claes Mebius på Socialstyrelsen i Ordfront 1-2/2001. Han sade: “Nu får vi förstås ompröva vår hållning och ta med seriösa representanter för bägge skolorna.”

....................... “Som en journalist skulle uttrycka saken: kolla inte fakta för då spricker storyn.’” .......................

Socialstyrelsen blev tvingad att beordra en oberoende undersökning av den forskning som låg till grund för “Kunskapsdokumentet”.

Uppgiften tilldelades forskaren Tomas Ljungberg som i maj 2000 publicerade sin rapport. Resultatet var sannerligen inte vad Socialstyrelsen och Gillberg ville höra.

I Drugnews kunde man den 28 augusti läsa följande om Ljungbergs rapport: “... för att uttrycka det rakt på sak: Den nya rapporten är ingenting mindre än en sensation och ett dråpslag mot Christopher Gillberg och hans kollegors vetenskapliga trovärdighet.” “Tomas Ljungberg pekar på ett klassiskt problem” fortsätter artikeln. “Gillberggruppen anger vissa källor när det gäller hjärnans aktiviteter men försummar att påpeka fynd som pekar i rakt motsatt riktning. Eller som en journalist skulle uttrycka saken: kolla inte fakta för då spricker storyn.”

De fakta som spräcker Gillberggruppens undersökning omfattar den ständigt växande mängden av vetenskapliga bevis på fysiologiska och mentala skador orsakade av amfetamin.

“INGET BERÄTTIGANDE”

De mest avgörande och kritiska fakta som hittills publicerats är bevisen på drogernas beroende framkallande och hjärnskadade effekt.

I september 2001 publicerade den aktade Journal of the American Medical Association en artikel av en grupp vetenskapsmän som varnade den medicinska yrkeskåren om att amfetaminpreparatet metylfenidat, eller Ritalina som allmänt föreskrivs av psykiatriker, är beroende framkallande och orsakar skador på hjärnan - något som går stick i stäv mot vad Christopher Gillberg och hans kollegor försöker påstå.

Vidare är ett av Gillbergs försåtliga argument till stöd för amfetaminet att - särskilt för barn - är dosen för “låg” för att orsaka de välkända farorna med droger.

Av allt fler vetenskapliga rön framgår att också de “låga” doserna är mycket farliga. Som neurobiologen Rochellys Diaz på Karolinska Institutet rapporterade, i Dagens Medicin i september 2001, “Behandling med låga doser centralstimulerande läkemedel kan leda till långvariga förändringar i de delar av hjärnan som hanterar minne och uppmärksamhet”.

Men farorna med psykiatriska amfetamindroger begränsas inte bara till beroende, hjärnskador, minnes- och uppmärksamhetsproblem. Det har också rapporterats hjärtproblem och andra fysiologiska skador - inklusive cancer, som följd av drogerna.

....................... “Psykiatrikerna anser att deras rykte är viktigare än tusentals barns välbefinnande och att vuxna utsätts för missbruk, hjärnskador och andra skador som orsakas av deras droger. .......................

I ett nyhetsmeddelande från Cancer Prevention Coalition av den 4 oktober rapporteras följande: “Amerikanska barnläkarakademins (American Academy of Pediatrics) riktlinjer för behandling av beteendestörningar hos barn med Ritalina ignoreras bevis på cancerrisk varnar Samuel Epstein, MD.”

“Det finns inget berättigande i att skriva ut Ritalina, inte ens av högt kvalificerade barnläkare och psykiatriker, om inte föräldrarna har blivit blivit tydligt informerade om cancerriskerna hos drogen”, stod det i Coalition-meddelandet. “Annars utgör Ritalina odiskutabel vanvård.”

SOCIALSTYRELSENS PARTISKHET

Trots de avslöjande resultaten av Tomas Ljungbergs studie och alla nyligen inkomna bevis på farorna med amfetamin har Socialstyrelsen undvikit att offentligt reagera på rapporterna.

Till råga på allt tycks de istället ignorera dem.

Enligt nya bevis som Freedom kommit över tycks Styrelsen röra sig framåt med steg som leder till det slutliga offentliggörandet av “Kunskapsdokumentet” - med samma slutna cirkel kvar av pro-amfetamin psykiatriker.

I september gav styrelsen psykiatrikern Björn Kadesjö i uppdrag att förbereda den slutliga sammanställningen av dokumentet. Kadesjö är medlem i gruppen som leds av Christopher Gillberg, den person som under Socialstyrelsen förberedde det famösa dokumentet från början.

	Vetenskapliga bevis travas på hög när det gäller faror och skadeverkningar från psykiatrins användning av droger, av speed-typ, till barn och vuxna.

Vidare utsåg Socialstyrelsen en annan psykiatriker, Lars Hellgren, att se över Kadesjös arbete. Hellgren ingår i den lilla grupp psykiatriker som försvarar bruket av amfetamin i Sverige och är en trogen försvarare av Gillberg. Tidigt år 2001 skrev Hellgren en “vädjan” till stöd för den hårt kritiserade Gillberg. Där han och en del andra feltolkade debatten om amfetaminet och menade att den huvudsakligen hade karaktären av personförföljelse mot Christopher Gillberg vilket berörde dem “mycket illa”.

“Debatten handlar om Sveriges hälsa” sade skribenten Janne Larsson. “Men dessa psykiatriker betraktar sitt anseende som viktigare än välbefinnandet hos de tusentals barn och vuxna som utsätts för drogmissbruk, hjärnskador och andra faror från drogerna.”

LÖGNER TILL GRUND

Problemen med Socialstyrelsen är att den låtit sig luras av de lögner som denna klick av psykiatriker bygger sin bevisföring på.

Björn Kadesjö, psykiatrikern som utsetts att förbereda det slutliga “Kunskapsdokumentet” har påstått att ungefär 150 000 svenska barn lider av ett neuropsykiatriskt tillstånd och att över 10 000 av dessa borde “erbjudas behandling med centralstimulantia”.

Han ger en definition på vad ett “neuropsykiatriskt” tillstånd är: “... tillstånd med barndomsdebut som visar sig med beteendemässiga eller emotionella symtom och som har en betydande organisk orsaksfaktor.”

På denna “organiska orsaksfaktor” bygger denna lilla klick psykiatriker hela sin bevisföring för “medicineringen” med amfetamin. Men några vetenskapliga bevis för denna har aldrig framförts.

Sten Levander, Malmö-psykiatriker i gruppen runt “Kunskapsdokumentet”, antydde faktiskt förra året att psykiatrin inte har råd att medge några fel i resonemanget för varför de skriver ut amfetamindrogerna. Som Levander sade i Dagens Medicin om kritiken av ADHDs vetenskapliga giltighet: “Kritiken är i vissa avseenden korrekt men tar vi den på allvar får vi lov att ompröva nästan alla psykiatriska diagnoser.”

Med Kadesjö tilldelad uppgiften att sammanställa det famösa “Kunskapsdokumentet” finns det inga tvivel om resultatet. Kritiken tas inte på allvar, Gillbergs ansikte måste räddas, lögnen hållas levande. Men har dessa psykiatrins fundamentalister längre någon trovärdighet?