HEMLIG PLAN AVSLÖJAD
Psykiatrikerna planerar att droga tiotusentals svenskar: Misstankar om finansiella motiv
| ||
 |
Christopher Gillberg leder den grupp vid Göteborgs universitet som förespråkar amfetamin. | |
Sedan Socialstyrelsens s.k. kunskapsdokument om DAMP/ADHD avslöjades i media i höstas har protesterna svept över Sverige. Det 109 sidor långa dokumentet innehåller en plan som en grupp psykiatriker har upprättat. Gruppen arbetar under Socialstyrelsen och planen går ut på att sätta 10 000 barn och ännu fler vuxna i landet på centralstimulerande droger.
Kontroversen har fått strålkastarljuset att riktas mot den grupp psykiatriker i Sverige som förespråkar amfetamin - och som leds av Christopher Gillberg vid Göteborgs universitet.
Med stöd av offentlighetsprincipen har det varit möjligt att ta del av dokumentationer av gruppens arbete. Av handlingarna framgår att detta psykiatriska konsortium har arbetat bakom kulisserna för att tysta all (befogad) kritik av deras rapport. Detta ger anledning att ifrågasätta om inte deras åtgärder för att tysta all kritik beror på att deras verksamhet styrs av profitbegär snarare än mänsklighetens bästa.
10 000 svenska barn på droger.
För femton år sedan var det sällsynt att centralstimulerande droger, som gör barnen slöa och tröga skrevs ut till barn i Sverige. Idag används den här typen av droger på barn och ungdomar som fått de psykiatriska diagnoserna DAMP (Deficits in attention, motor control and perception. Dysfunktion i fråga om aktivitetsreglering, motorikkontroll och perception) och ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder. Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning)
Enligt uppgift var Christopher Gillberg den första psykiatrikern i Sverige som öppet förespråkade amfetaminbehandling av barn. Sedan 1990 har antalet barn som ordineras amfetamin ökat hundra gånger. Enligt officiella uppgifter ordinerades 2400 barn amfetamin år 2000. Den siffran som visar hur många barn totalt som har fått amfetamin under dessa år är höljd i dunkel? Den vore intressant att få fram! Om Gillberg och hans kumpaner får som de vill kommer antalet barn som får amfetaminpreparat inom kort att vara 10 000.
Hösten 1999 deltog Gillberg och hans grupp bestående av Tore Duvner, Sten Levander, Björn Kadesjö, Svenny Kopp, Elias Eriksson, Peder Rasmussen, Karin Edby, Lars-Olof Janols och Lena Nylander i en konferens ordnad av Socialstyrelsen med målsättningen att upprätta en nationell plan för barn och vuxna som ansågs lida av DAMP/ADHD.
Uppenbarligen var avsikten att publicera resultatet av konferensen under våren 2000 med dokumentet ”Vård av barn, ungdomar och vuxna med DAMP/ADHD”, som en ”blåkopia” för en systematisk ADHD/DAMP-diagnostisering och nerdrogning av ett stort antal barn och vuxna i Sverige.
Om rapporten publicerats som tänkt hade dess rekommendationer blivit ett fullbordat faktum.
Psykiatrikerna hade kunnat undvika protester och kritik och fått fortsätta med sin plan med hänvisning till Socialstyrelsens godkännande.
| ||
|
Kärfve, sociolog vid Lunds universitet gav näring åt debatten genom att i en bok anföra skarp kritik mot den neuropsykiatriska diagnosticeringen av barn och mot Socialstyrelsens utredningsmaterial. (foto SydsvenskanBild) | |
Men planen gick om intet när skribenten Janne Larsson tidigt i år upptäckte att Socialstyrelsen tänkte ge ut psykiatrikernas propagandamaterial som myndighetens officiella ståndpunkt i frågorna - utan någon offentlig debatt och utan något remissarbete.
Larsson lämnade in en klagoskrivelse till styrelsen och begärde att materialet skulle göras tillgängligt för allmänheten. Den 4 april år 2000 avslogs hans begäran med motiveringen att psykiatrikerna var knutna till Socialstyrelsen och att deras skrivelser var ett ”internt” arbetsmaterial som styrelsen inte ansåg sig behöva offentliggöra .
Larsson överklagade styrelsens beslut till Kammarrätten i Stockholm. Den 15 juni avslog Kammarrätten Socialstyrelsens beslut att hemlighålla rapporten och på sätt blev psykiatrikernas omsorgsfullt skyddade dokument om “Vård av barn, ungdom och vuxna med DAMP/ADHD” offentligt tillgängligt.
SPONTAN REAKTION
Så snart rapporten blev tillgänglig blev det möjligt att föra en offentlig och saklig debatt kring ADHD/DAMP och användningen av amfetamin. Eva Kärfve, sociolog vid Lunds universitet gav näring åt debatten genom att i en bok anföra skarp kritik mot den neuropsykiatriska diagnostiseringen av barn och mot Socialstyrelsens utredningsmaterial. Boken, som bär titeln ”Hjärnspöken, DAMP och Hotet mot folkhälsan” har fått ett positivt mottagande av läkare, lärare, föräldrar m.fl. En ström av tidningsartiklar visar också på en stark opinion hos svenska folket mot amfetaminbehandling av barn. Upprörda protester mot Socialstyrelsens ”expertgrupp” hördes både från allmänheten och från läkarkollegor. Socialstyrelsen fick ta emot olika expertutlåtanden som kritiserade de åsikter och vetenskapliga metoder som Gillberg och hans team gav uttryck för i rapporten.
Tidningen DAGENS MEDICIN rapporterade i sitt oktobernummer att Claes Mebius, medicinalråd på Socialstyrelsens enhet för medicinsk praxis, sagt att myndigheterna allvarligt övervägde att inte publicera ”kunskapsdokumentet” på grund av den proteststorm det har framkallat.
Ett skäl till kritikersalvan är att inga utom de psykiatriker som upprättat dokumentet och deras anhängare hade beretts tillfälle att kommentera rapporten trots att den i allra högsta grad berörde både barn och vuxna i hela landet.
Vad är orsaken till detta hemlighetsmakeri? En orsak framkommer indirekt i ett uttalande av Sten Levander, Malmö-psykiatriker som ingår i gruppen bakom ”kunskapsdokumentet”. Den psykiatriska verksamheten kan helt enkelt inte bemöta vetenskaplig kritik när det gäller de ”sjukdomar” som de rekommenderar sina droger mot. Att överhuvudtaget medge vetenskapliga brister skulle innebära att hela yrkesguppen skulle förlora sin auktoritet, trovärdighet och respekt. Som Levander själv skrivit i sitt ”expertutlåtande”: ”Kritiken är i vissa avseenden korrekt men tar vi den på allvar får vi lov att ompröva nästan alla psykiatriska diagnoser...”
ATT TYSTA KRITIK: EKONOMISKA MOTIV
Nya bevis pekar på att man avsiktligt försökte agera så att ingen skulle få tillfälle att komma med kritiska synpunkter på ”kunskapsdokumentet” .
KMR, den svenska avdelningen av CCHR, en internationell organisation grundad av Scientologi-kyrkan 1969 för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot mänskliga rättigheter, har nyligen med tillämpning av offentlighetsprincipen tagit del av dokument som avslöjar att åtgärderna för att tysta all opposition tog rent hätska former.
En av dessa åtgärder var att försöka beröva Eva Kärfve hennes anställning och förstöra hennes karriär.
KMR har tagit del av brev skickade till Socialstyrelsen från psykiatrikerna Björn Kadesjö och Peder Rasmussen i vilka de attackerade styrelsen för att den tillåtit Kärfve att kritisera ”kunskapsdokumentet”. De krävde att styrelsen skulle slå tillbaka. Rasmussen var högst kritisk mot media som hade skrivit positiva recensioner om Eva Kärfves bok och publicerat hennes debattartiklar. Sten Levander krävde i ett brev till universitetsrektorn Boel Flodgren att Eva Kärfve skulle avskedas från universitetet och att hennes arbete skulle stämplas som en skam för institutionen.
| ||
|
Professor Sten Levander har bl. a. sagt följande om kritiken om psykiatrin: ”Kritiken är i vissa avseenden korrekt, men tar vi den på allvar får vi lov att ompröva nästan alla psykiatriska diagnoser...” (foto André de Loisted) | |
Allt fler politiker, tidningar och advokater som arbetar med människorättsfrågor anklagar det psykiatriska etablissemanget för att jobba för ekonomisk vinning, inte för att främja människors hälsa. Drogmarknaden har varit synnerligen lönsam för psykiatrikerna och läkemedelsindustrin. I USA kan man av mediarapporter utläsa att den psykiatriska forskningen sponsras av drogtillverkare - en tilltrasslad intressekonflikt således.
Den 16 oktober år 2000 rapporterade Washington Time Magazine att man anslog svindlande höga summor av skattebetalarnas medel till psykiatrin – och anslagens ökning stod i direkt proportion till det antal mentala störningar som ”upptäckts”. Rapporten beskrev i detalj hur de psykiatriker som sponsrades av läkemedelsföretag rekommenderade just dessa företags produkter för behandling av så kallade ”störningar”. Två av de personer som nämndes i den inträngande artikeln deltog i den konferens, anordnad av amerikanska National Institute of Mental Health, om barn- och vuxenforskning där också bl.a. Christopher Gillberg medverkade.
I tre rättsprocesser som inleddes i år i USA mot flera psykiatriska grupper och mot Novartis - som tillverkar Ritalina (den vanligaste drogen mot ADHD) -hävdas att ADHD och den ökande förskrivningen av Ritalina är ett enormt bedrägeri mot allmänheten, som utförs i syfte att ge profiten till den psykiatriska industrin.
I stämningsansökningarna citeras flera experter som inte bara hävdar att ADHD överhuvudtaget inte existerar som vetenskapligt fenomen utan som också dokumenterar de skador som orsakats barn som tvingats använda amfetamin.
OVETENSKAPLIGT
Ironiskt nog protesterade Sten Levander – som medverkade i ”expertgruppen” – mot Eva Kärfves forskning och hävdade att den var ”ovetenskaplig”. Ändå är kontentan av kritiken mot ”kunskapsdokumentet” just att det på ett ovetenskapligt sätt beskriver ADHD och DAMP och ger ovetenskapliga metoder för diagnostisering.
Kärfve skrev i Sydsvenskan den 2 november år 2000 följande: ”Tron på att hjärnans dysfunktioner orsakar alla beteendestörningar har börjat vackla vilket kanske kan förklara varför psykiatrin inte tål en granskning av sina medicinska diagnoser ur ett sociologiskt perspektiv.”
Barnspecialister världen runt lär hålla med. En av dem är dr. Fred A. Baughman Jr, auktoriserad neurolog, barnneurolog och Fellow of the American Academy of Neurology. Baughman har i internationella sammanhang fällt skarp kritik mot nerdrogningen av barn. Dr Baughman skriver: ”Inte en enda av barns ’beteendestörningar’ har bevisats vara en sjukdom eller ha ett biologiskt eller organiskt ursprung”.
Baughman citerar också ur en rapport från den konferens som anordnades av National Institute of Health i USA år 1998 i vilken man skrev: ” Det finns ingen oberoende test som bevisar existensen av ADHD ...och det finns inga data som pekar på att ADHD orsakas av någon brist i hjärnan.”
BRISTANDE FUNKTIONER I HJÄRNAN
Trots att den vetenskapliga fasaden kring ADHD är full av hål vidhåller vissa psykiatriker envist sin positiva uppfattning om ADHD och står fast vid att droger är lösningen.
|
”Korttidsundersökningar” är nyckelordet i detta sammanhang. Av långstidsstudier framgår att amfetaminpreparat orsakar bristande funktioner i hjärnan och till och med permanenta hjärnskador.
Läkaren, psykiatrikern och författaren Peter Breggin från USA har forskat ingående i hur Ritalina - det mest använda amfetaminpreparatet mot ADHD/DAMP - orsakar allvarliga störningar i barns hjärnor. Breggin skriver i sin bok ”The war against children” att orsaken till att Ritalina ”fungerar” är att det åstadkommer brister i hjärnans funktioner. Drogen hämmar människors skapande förmåga, inskränker all spontan och självständig aktivitet och gör barn mer formbara och mottagliga för vardagsrutiner och tråkiga aktiviteter. Doktor Breggin säger också att Ritalina på längre sikt inte har några som helst positiva effekter på barn.
Faktum är att det inte finns några bevis på störningar i barnets hjärnfunktioner men däremot uppstår sådana genom ett kontinuerligt bruk av Ritalina.
Många barnexperter har också framfört övertygande bevis på att en liten procent barn kan uppträda på ett hyperaktivt sätt till följd av rent fysiska störningar, t.ex. blyförgiftning, utmattning, matallergier, för mycket socker och huvudskador. En stor procent barn uppträder robotaktigt, blir liknöjda, deprimerade eller tillbakadragna när de får centralstimulerande medel.
ALTERNATIVA LÖSNINGAR
Den starka opinion mot att droga våra barn som finns hos befolkningen börjar nu märkas trots ansträngningarna av dem som profiterar på drogerna att stoppa oppositionen. I takt med att debatten börjar få liv lyfts lösningarna fram. Miljöpartiet lämnade tidigare i år en motion till Sörmlands landsting där de tar upp frågan om vikten av riktig näring till överaktiva barn som har inlärnings- och koncentrationssvårigheter. I motionen som lämnades in i april ifrågasätts amfetaminbehandlingen med hänvisning till de allvarliga bieffekterna - hallucinationer, självmordsförsök och avtändningssymtom. Den synnerligen kritiska motionen på tre sidor efterlyser alternativa lösningar för att hantera och behandla barn med speciella problem. Den moderata riksdagsledamoten Christina Husmark Pehrsson ingav en motion i oktober 2000. I den ifrågasätter hon neuropsykiatrikernas beräkning att antalet barn i Sverige med bristande hjärnfunktioner skulle vara så högt som 120 000, dvs. fler än som årligen föds i landet. Pehrsson påpekade att det var oroväckande att det saknades specifika och vetenskapliga bevis på att sådana funktionsbrister verkligen existerade. Hon begärde att man skulle inkomma med bevis för dessa påståenden.
Människor i gemen vill förstås göra sina röster hörda när det gäller folkhälsan. Det är oacceptabelt att en grupp kan agera i det fördolda och utarbeta planer som berör vuxna människors och deras barns hälsa.
”OFTA CHARMIG, NYFIKEN OCH AKTIV, ORÄDD OCH OFÖRVÄGEN”
Själva kärnan i den aktuella debatten kring ”kunskapsdokumentet” handlar om den vetenskapliga trovärdigheten i ADHD/DAMP- diagnoserna.
Ett växande antal experter menar att dessa diagnoser om så kallade störningar, bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet är falska och hänvisar till kriterierna för diagnosen ADHD hos barn som bl.a. omfattar ”symtomen”: ”har ofta svårt att vara stilla med händer och fötter eller kan inte sitta still”, ”har ofta svårt att vänta på sin tur”, ”är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete” och ”är ofta lättdistraherad”.
