Bevis på FARAN MED DROGER TILL BARN IGNORERAS

Motättningarna angående amfetamin skärps

	Fightern Janne Larsson ger inte upp i sin kamp mot Läkemedelsverkets utskrivningar av amfetamin till barn. Foto: Dick Pettersson / UNT

Läkemedelsverket bryter mot sin skyldighet att sammanställa rapporter. En katastrof!

I den pågående undersökningen av planen på att sätta tiotusentals svenskar på amfetamin avslöjas att det svenska Läkemedelsverket har ignorerat sin skyldighet att sammanställa rapporter om de biverkningar amfetaminpreparat har på barn.

Planen att ge droger finns i det beryktade “kunskapsdokumentet” från 1999. (numera publicerat). En svensk skribent Janne Larsson fick ut det från Socialstyrelsen först efter att i domstol ha hänvisat till offentlighetsprincipen. Den en gång hemliga planen, utarbetad under Socialstyrelsen av en liten grupp psykiatriker, ledda av Christopher Gillberg vid Göteborgs universitet, beskriver hur förskrivningen av amfetamin-licenser drastiskt bör utökas i landet - tillräckligt för att droga tiotusentals barn och vuxna.

Protest och vrede svepte över Sverige år 2000 och debatten pågår fortfarande. Planen har drabbats av en serie avgörande bakslag. Sålunda har det framkommit bevis på att dess anhängare försökt krossa opposition och bevis på fördomar inom Socialstyrelsen. En oberoende undersökning fann skadeverkningar av droger och detta betydde en “dödsstöt” för planens tillverkares trovärdighet. (se Freedom nr 10. Kopior kan fås på begäran).

Debatten rör sig kring den centrala frågan att psykiatriker använder amfetaminpreparat för att “behandla” såkallade inlärnings- och uppförandestörningar, huvudsakligen “Attention Deficit Disorder (ADD)” och “Attention Deficit Hyperactivity Disorder, (ADHD)”.

Dessa störningar har aldrig vetenskapligt bevisats existera. Detta har t o m ledare för den psykiatriska industrin upprepade gånger tvingats medge.

Det som verkligen existerar är rikligt med bevis på att de droger som psykiatriker ger barn och vuxna för nämnda diagnoser kan orsaka flera allvarliga fysiologiska och mentala biverkningar, t o m hjärnskador. Amfetaminpreparat är också beroendeframkallande och kan leda till missbruk av andra tunga droger som kokain och heroin. Detta framgår av mängder av rapporter om en av de mest förskrivna drogerna, metylfenidat - såld under namnet Ritalina. (se FREEDOM nr 10)

Bland bevisen på faror, som Freedom rapporterat i tidigare nummer, finns rapporten från Karolinska Institutet i Stockholm från september 2001. Man fann att “låga doser” av de droger som ges till barn och som psykiatrikerna påstår vara ofarliga är verkligt farliga. Det står i rapporten att “Behandling med låga doser av centralstimulerande läkemedel kan leda till långvariga förändringar i de delar av hjärnan som hanterar minne och uppmärksamhet.”

Läkemedelsverket hävdar att förskrivningen av amfetamin är en noga kontrollerad verksamhet och att de framförallt är måna om barnens säkerhet och trygghet. Men verkligheten är en annan.

RAPPORTERINGEN EN KATASTROF

För närvarande har 19 kliniker i Sverige licens för förskrivning av amfetamin till barn. Klinikerna har fått så kallad generell licens och behöver inte söka om licens i varje enskilt fall. Under ett sådant system är varje klinik ansvarig för att årligen, före ett bestämt datum, rapportera sina förskrivningar och även de biverkningar av drogerna som noterats. I skribenten Janne Larssons fortsatta undersökning har framkommit bevis på att de psykiatriska kliniker som förskriver dessa droger till barn allvarligt har brutit mot rapporteringsregeln.

“Klinikernas och Läkemedelsverkets sätt att behandla dessa rapporter är en katastrof” sade Larsson. De dokument han fått ut visar att kliniker har lämnat in rapporter nästan ett år för sent och Läkemedelsverket har inte åtgärdat situationen. Rapporter som sänts in är ofta ofullständiga, och en del innehåller en mängd motsägande information.

Larssons undersök-ning visade att den klinik som har den sämsta rapporteringen är Barn och Ungdomspsykiatriska Kliniken vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala, den klinik som har den högsta förskrivningen av amfetamin till barn. Dess rapport om administrationen av amfetamin till barn och biverkningar av drogen för år 2000 skickades aldrig in - en rapport som borde ha varit hos Läkemedelsverket senast i maj 2001.

Det som sändes till Läkemedels-verket sommaren 2001 var bara framsidan. Resten av rapporten som skulle ha innehållit hela den begärda informationen lämnades blank.

Redan utelämnandet borde ha fått alarmklockorna att ringa på Läkemedelsverket - särskilt som den tunna framsidan antydde att fordringarna för förskrivning av amfetamin inte var uppfyllda; förskrivningen till fem barn, stod det, hade avslutats “av okänd anledning”- vilket förutom slarvet med rapporteringen antydde möjligheten av allvarliga biverkningar, som skulle innebära att förskrivningen av droger genast måste upphöra.

	Lars-Olof Janols (överst) Chefsspykiatriker vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala som lämnade blanka rapporter (t.v.) till Läkemedelsverket angående farliga droger till barn. Janols hade också del i amfetaminplanen tillsammans med psykiatrikern Christopher Gillberg (ovan).

Men - på Läkemedelsverket ställdes inga frågor.

“Det här visar att man på den ansvariga avdelningen inte var intresserad av att sammanställa resultat från biverkningsrapporterna” sade Larsson. “Hade man försökt göra det skulle det omedelbart ha stått klart att en rapport saknades; den från Akademiska Sjukhuset i Uppsala.Man hade då kunnat kräva in den. Men Läkemedelsverket tycks inte ens ha märkt att en rapport saknades.

Det var först i januari 2002 då Larsson bad att få se rapporten från Akademiska Sjukhuset i Uppsala som myndigheterna märkte den nästan tomma rapporten - och att den information den gav genast borde ha följts upp med frågor.

INTRESSEKONFLIKT

“Om Läkemedelsverket hade lämnats att på eget initiativ begära in rapporten hade nog ingenting alls blivit gjort.” sade Larsson.

Andra avslöjande fakta har framkommit som kanske ger svar på myndighetens försumlighet—fakta som visar på möjligheten av en intressekonflikt som sätter barns liv i fara.

En psykiatriker på den aktuella kliniken vid Uppsala Akademiska sjukhus, Lars-Olof Janols, är Läkemedelsverkets expert i ämnet amfetamin till barn. Faktum är att Janols också är författare till avsnittet i Socialstyrelsens “kunskapsdokument” angående amfetamin till barn.

Akademiska Sjukhuset i Uppsala är inte den enda kliniken som försummat rapporteringen. I november 2001 rapporterade tidskriften Dagens Medicin att två andra kliniker -Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna och Psykiatriska kliniken för barn och ungdom i Örebro län - också i över ett halvt år försummat att lämna in sina rapporter.

Tjänstemän på båda klinikerna gav väntade men otillfredsställande förklaringar.

Det har “saknats smidiga rutiner för att redovisa handlingarna” sade verksamhetschefen vid barnsjukhuset i Solna, Hans Forsberg, tydligen i hopp om att kunna skylla “systemet” för bristen på rapportering.

Lennart Eriksson, verksamhetschef vid Psykiatriska kliniken för barn och ungdom i Örebro län hade en enklare men lika lös förklaring: “Det är riktigt att vi inte har hunnit med det här”

........................ Larssons undersökning visade att den klinik som har den sämsta rapporteringen är Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala, den klinik som har den högsta förskrivningen av amfetamin till barn ........................

I samma artikel i Dagens Medicin uttalade sig Lars-Olof Janols, “Läkemedelsverkets konsult i barnpsykiatriska frågor och delaktig i att ställa upp kriterierna för kliniklicenser”. Han sade: “Läkemedelsverket vill ha uppgifter om samtliga patienters ålder och kön, vilka doser som ordinerats, om medicinering pågår eller är avslutad, vilket resultat behandlingen har gett samt om några biverkningar har rapporterats.”

Janols sade inte att hans eget sjukhus försummat att sända sådan rapport till Läkemedelsverket.

DOKUMENTERADE BIVERKNINGAR

Från de kliniker som rapporterar framträder en alarmerande bild av farliga biverkningar från förskrivningen av amfetamin till barn.

En rapport från Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping fann att 12 barn (av 31) -nästan 40 procent av barnen drabbats av signifikant retarderad viktutveckling. Amfetamin påverkar aptiten och på så vis vikten - en “välkänd” biverkning av drogen är också att den påverkar produktionen av tillväxthormon och på så sätt inverkar den skadligt på tillväxten hos barn. Denna påverkan på tillväxten hindrar också den växande hjärnan från att utvecklas som den ska.

Barnpsykiatriska Divisionen vid Universitetssjukhuset i Lund rapporterade att sex procent av de barn som fick amfetaminpreparat drabbats av signifikant blodtrycksstegring.

När skribenten Janne Larsson frågade Läkemedelsverket om rapporten om höjt blodtryck sveptes frågan åt sidan med svaret att det är en “vanlig “ biverkning - m a o en allvarlig biverkning av drogen hade ingen betydelse för att “det händer hela tiden.”

Men verkets skenbara “ointresse” i rapporterna om blodtrycket står dock i skarp kontrast till dess uttalanden i en artikel den 13 december 2001 “OBSERVANDA! Centralstimulantiabehandling vid hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning (ADHD) hos barn och ungdomar.” Med hänvisning till förekomsten av farliga biverkningar noteras i artikeln “Som en mycket OVANLIG biverkan har blodtrycksförhöjning och hjärtklappning noterats.” (Betoningen på ovanlig tillagd)

Läkemedelsverket verkar dock inte alls ha följt upp biverkningarna om högt blodtryck eller gjort något för att minska förskrivningen av drogen.

AMFETAMIN ELLER FISKOLJA?

För femton år sedan gick bara ett fåtal barn i Sverige på centralstimulerande droger.

Sedan 1990 har antalet stigit hundrafalt. År 2000 gick enligt den officiella statistiken 2400 barn på dessa droger, antalet anses dessutom inofficiellt vara ännu högre.

Internationellt har experter dokumenterat att ADHD inte är någon sjukdom, utan att begreppet exploaterats av en psykiatrisk industri som har håvat in miljarder i vinst från den nya kundkretsen bestående av miljontals barn och de droger man ger dem.

Många av de så kallade symtomen på ADHD, som oförmåga att sitta stilla eller att leka lugnt, vårdslöshet eller slarvigt gjorda läxor, och en oförmåga att koncentrera sig, är vanliga beteenden hos barn som har hanterats med kärleksfull kommunikation, hjälp i moralfrågor när det behövts, och utbildningsmetoder som skapar intresse och delaktighet och som hjälper elever med deras studiesvårigheter. Näringsexperter har upprepade gånger bevisat att symtom på “ADHD”, som att barnet uppträder okontrollerat och störande, ofta orsakas av dålig kost, matallergier, miljögifter, och andra fysiska orsaker. I en mängd fall har näringstillskott fått symtomen att försvinna.

En artikel i Aftonbladet den 23 april i år hade rubriken “FISKOLJA HJÄLPTE DAVID” och beskrev ett barn som hade svårt att koncentrera sig och ofta fick raseriutbrott. Hans beteende förbättrades när han fick fiskolja, som har hög halt av fleromättade fettsyror som del av sin kost.

Psykiatrisamfundet nekade emellertid att sätta tilltro till denna och andra liknande redogörelser. Ett yttrande av den ledande neuropsykiatrikern Peder Rasmussen citerades:” Som läkare måste jag alltid vara kritisk till behandlingar som inte är vetenskapligt utprövade på samma sätt som läkemedel.”

Strunt i att sådana behandlingar är trygga, drogfria lösningar som fungerar. Istället uppmanar Rasmussen föräldrar att droga sina barn med amfetamin. Det är inte överraskande att Rasmussen har arbetat nära Christopher Gillberg - den psykiatriker som ledde den hemliga grupp under Socialstyrelsen som utarbetade “Kunskapsdokumentet” med dess plan på att sätta tiotusentals svenskar på amfetamin.

“Läkemedelsverkets handläggning av dessa frågor är skandalös och vittnar om att andra intressen än barnens bästa styrt myndighetsutövningen”, sade skribenten Janne Larsson. “Man är mera intresserad av läkemedelsbolagens profit än av barns och vuxnas liv och välmåga.