Vägspärr mot intolerans

Vid femtioårsfirandet av den Europeiska Konventionen om Mänskliga Rättigheter, är Sverige i ledarställning när det gäller att upprätthålla demokratiska ideal av jämlikhet och tolerans. Likväl varnar auktoriteter i frågor om mänskliga rättigheter för trender i andra delar av Europa och uppmanar tjänstemän såväl som medborgare att vara vakna för försök att underminera dessa ideal - och det med goda skäl.

De senaste avgörande bevisen på tilltagande offentlig intolerans mot religiösa grupper i demokratiska västliga nationer kom i slutet av februari med publiceringen av USA:s utrikesdepartements årliga rapport om hur Mänskliga Rättigheter tillämpas i olika länder.

Internationellt har dessa auktoriteter dragit uppmärksamhet till en upptrappad trend av antireligiös extremism i Europa, beskriven av en rättsobservatör som “militant ateism”.

Den nya amerikanska rapporten återger bekymmer och kritik som uttryckts i rapporter från OSCE, den internationella Helsingfors Federationen, Helsingfors Kommissionen och andra välkända grupper i den demokratiska världen.

Sverige har klarat sig mycket bättre vid auktoriteternas granskning än sydligare länder som Tyskland och Frankrike. Men inget land - inte ens Sverige- är oemottagligt för militanta antireligiösa försök att med sitt program influera till religionsförföljelse.

Fakta gentemot åsikt

Såsom varit fallet under hundratals år så skiftar föremålen för religionsförföljelse från plats till plats i Europa beroende på vilka religiösa och politiska grupper som dominerar området. Den lutherska kyrkan har till exempel angripits på Balkan som “ett hot mot samhället” och “farlig”.

Den Universella Deklarationen om Mänskliga Rättigheter och den Europeiska Konventionen om Mänskliga Rättigheter upprättades för att verka som ett rättesnöre och en punkt för gemensam överenskommelse bland nationer.

Dessa dokument kunde man tillgripa och hålla sig till oavsett inblandade parters åsikter. Sådana ideal möter allt större uppmärksamhet i Europa som följd av statligt stödd diskriminering och angrepp mot minoritetsreligioner som tilltar på ett alarmerande sätt, särskilt under det senaste decenniet. Detta har nyligen observerats i den redan nämnda rapporten från USA.

Anti-religiös fanatism, särskilt den som framträder i Tyskland och Frankrike har skakat den internationella uppslutningen kring mänskliga rättigheter. Extremistiska element i de nämnda länderna har försökt utöva inflytande på andra europeiska nationer genom “diplomatiska” kanaler och medierna, och ibland genom påtryckningar och hot.

Den offentliga intoleransen i Tyskland var den främsta orsaken till oro i Västeuropa under större delen av 90-talet. Över två dussin rapporter - från grupper och institutioner, från den internationella Helsingfors Federationen till FN - fördömde den extremistiska förföljelsen av Jehovas Vittnen, mormoner, karismatiska kristna, scientologer och andra trossamfund.

Ett antal politiker inblandade i den politiska finansskandalen som avslöjades i Tyskland under de senaste månaderna har varit inblandade i de grova angreppen mot minoritets- religioner. Innan deras egna illegala aktiviteter blev kända angrep de sådana grupper för att avleda uppmärksamheten från sina egna gärningar och för att använda dem som syndabockar för de sociala problem de inte tagit ansvar för. (Se också CDU skandal avslöjar onda motiv mot religioner”.)

Internationell proteststorm

Intoleransen mot minoritetsreligioner i Tyskland under senare år överträffas endast av den som härjar i Frankrike.

Liksom Tyskland är Frankrike ett land som är inblandat i politiska och ekonomiska skandaler och resten av Europa är förfärat. Som Dagens Nyheter rapporterade den 14 februari “Snaran dras åt i muthärvan - flera tidigare ministrar misstänkta i tidernas största korruptionsskandal”. CDU och Kohl-skandalen i Tyskland verkade blek jämfört med den korruption som kokar just under ytan i Frankrike. Tidningen anmärkte också på bristen i rubriker om skandalen i Frankrike.

Det är snarare så att många tidningar fyller sina spalter med grova historier om religiösa minoriteter som de matas med av ex-politikern Alain Vivien som leder det s.k. Inrikesministeriets Mission för bekämpning av sekter. (MILS), som arbetar under premiärministerns kontor. Vivien galopperar på sin käpphäst för att “rädda Frankrike” från minoritetsreligioner och avleder därmed uppmärksamheten i medierna från den politiska skandalen.

Som Sveriges statliga rapport 1998, “I GOD TRO” uttryckte det, “Här (i Frankrike) har staten i stort sett gjort gemensam sak med anti-kultrörelsen, bl.a. genom inrättandet av ett fast utskott med uppgift att vaka över sekterna”.

Vivien och hans politiska klick svartlistade 172 minoritetsgrupper, bl.a. ett antal kristna grupper (som baptistkyrkan, som USAs president tillhör) grenar av österländska trossystem. Scientologi-kyrkan, mormonerna och andra. (Se också “Upphovsman till intolerans har dömts”)

Vivien har klagat i pressen och på mindre offentliga ställen över USA:s diplomatiska uppmaningar till Frankrike att sluta upp med diskrimineringen av religiösa minoriteter. Hans slutna grupp av extremister har uppmuntrat andra europeiska länder att diskriminera religiösa minoriteter.

Försöken att diktera vad andra borde tänka och göra visar samma arrogans som har hindrat dialog, ökat konflikt och lett till att allt fler organisationer för mänskliga rättigheter internationellt har fördömt Vivien och MILS.

Intoleransen mot minoritetsreligioner i Tyskland under senare år överträffas endast av den som härjar i Frankrike.

Den internationella Helsingfors Federationen (HF), vida ansedd som den mest betydande instansen för mänskliga rättigheter uppmärksammar den verkliga religiösa intolerans som den politiska klicken kring Vivien har väckt med att säga att den har “ lett till att förtal rapporterats till medierna, till yrkesförbud, till religiös diskriminering från franska myndigheters sida och till ökad intolerans mot vanliga människor på grund av deras religiösa tro”.

Men det är Viviens egna ord som är mest avslöjande. När en reporter frågade honom vad han trodde om möjligheterna till dialog för att få information och synpunkter om de religiösa grupper han “bekämpar”. “Vi behöver inte ta deras idéer med i beräkningen” sa Alain Vivien.

Viviens tilltagande fanatism har väckt en proteststorm bland auktoriteter i frågor om mänskliga rättigheter.

Under en utfrågning om religiös intolerans i Europa 1999, var ordföranden i OSSE (Helsingfors Kommissionen), kongressmannen Chris Smith speciellt upprörd över att Vivien vägrat att sammanträffa med Karen Lord, konsult i mänskliga rättigheter för kommissionen “för att hon troddes vara delaktig i en farlig sekt... Larmsignaler började ljuda över hela Washington” sa han och avslutade med att “det är på tiden att detta sätts högst på listan av problem med mänskliga rättigheter och inte behandlas enbart som ett franskt ärende att hanteras av dem själva.”

Inflytande i Sverige

Vivien och hans klick har upprepade gånger försökt influera andra länder att anta deras position i förhållande till minoritetsreligioner.

Inte heller svenska myndighetspersoner kommer att besparas sådana försök. Det framgick av de händelser som följde efter OSSE:s årliga konferens 1999.

Tema för konferensen i Wien, där representanter för regeringar och internationella organisationer deltog, var nödvändigheten i att använda dialog istället för konfrontation för att hejda den antireligiösa extremismen i europeiska nationer.

Delegaterna från Frankrike avvek från det temat, och föreslog istället konfrontation. Den franska delegaten Denis Barthelemy, generalsekreterare i MILS gjorde saken bara värre genom att försvara den positionen. Han anklagade alla de närvarande som kritiserade Frankrike för att vara kontrollerade av religiösa minoriteter.

Doktor Massimo Introvigne, president för CESNUR (Centre for Studies on New religions) i Torino anmärkte att “Mr Barthelemys’ något märkliga svar på OSCE- konferensen var det bästa beviset på den intolerans som råder i Frankrike där paranoida teorier om konspiration tycks ha ersatt varje förnuftig synpunkt i ämnet.”

Bara en månad efter konferensen hölls ett möte i Paris bakom lyckta dörrar, under värdskap av en grupp som kallar sig FECRIS (ung. Europeisk Förening av Centrum för Forskning och Information om Sekter). Tillsammans med de franska agitatorer som kritiserades i Wien satt representanter för antireligiösa grupper från flera europeiska länder. Enligt en källa som deltog i konferensen, och vars anonymitet FREEDOM respekterar, deltog även en representant från Sverige. Denna person antogs komma från den kända antireligiösa gruppen FRI, som har samarbetat med svenska riksdagsmän och myndighetspersoner i åratal för att underminera religionsfriheten.

Ett av de “problem” som diskuterades vid Parismötet var hur man skulle övertala europeiska länder att öka hindren för religionsfrihet. Det framgick inte vilka hemliga åtgärder FECRIS, inklusive den svenska delegaten vid konferensen skulle vidta för att underminera religiös jämlikhet i “problematiska” nationer.

Den enda garantin

Auktoriteter inom människorättsfrågor är överens om att man bör koncentrera sig på hur man kan bygga upp dialog, förståelse och tolerans, så att konventionerna om mänskliga rättigheter följs till både andan och bokstaven. Många länder ser upp till Sverige som ett exempel, ett resultat av vår regerings noggranna, objektiva undersökning och begripliga rapport om religiösa grupper i Sverige, “I God Tro, SOU Samhället och nyandligheten 1998:113”.

Bara genom sådana strävanden att upprätthålla demokratiska ideal kan vi få ett samhälle i vilket principerna om lika rättigheter och friheter fortsätter att ha verklig mening i praktiken.

Intoleransen mot minoritetsreligioner i Tyskland under senare år överträffas endast av den som härjar i Frankrike