”Mänskligheten är i fara”, sade Rahaf, en ungdomsdelegat från Saudiarabien, vid den 13:e årliga internationella människorättskonferensen som hölls vid Förenta Nationernas huvudkontor i New York i augusti 2016. ”Vi stämplas utifrån religion, ras, kön och nationalitet och blir åtskilda. För att vi ska uppnå enighet måste vi hysa medmänsklighet”, fortsatte han. ”Det är vår plikt att lära ut och förverkliga den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och tillämpa den dagligen.”
Rahaf var en av 72 unga män och kvinnor från 41 länder som skickades som delegater till konferensen – skapad av Youth for Human Rights International (YHRI), ungdomsdelen av United for Human Rights International, en global ideell organisation.
Youth for Human Rights International, som grundades i Los Angeles 2001, har nu mer än 100 lokalavdelningar och distribuerar sina prisbelönta läromedel till 195 länder på 21 språk. Ungdomsmedlemmar leder avdelningar och organiserar initiativ för mänskliga rättigheter i länder världen över.
Naturligtvis är inget land immunt mot människorättskränkningar. Faktum är att filmskaparen Ronald Lang berättade för delegaterna och mer än 400 gäster om sin nya film som avslöjar människohandelns fasor, något som ”händer över hela världen, även här i min egen hemstad, New York, och vi måste sätta stopp för det”, sade Lang.
I syfte att uppnå just det och även utrota andra sorters kränkningar av mänskliga rättigheter, presenterade delegaterna sitt arbete för varandra och för dussintals diplomater från ständiga representationer vid FN – tillhörande Australien, Costa Rica, Danmark, Libanon, Liberia och Polen – och diverse berömda människorättsförespråkare.
Ett oräkneligt antal människor runtom i världen kanske inte ens vet att deras rättigheter kränks.
Vineet Kapoor, polisrådgivare och assistent åt guvernören i delstaten Madhya Pradesh i Indien, sade att de människor som är i störst fara är de som ”satts i tvångs- eller slavarbete, arbetar i riskfyllda industrier – vilka utsätts för människohandel, saknar grundläggande eller högre utbildning, […] lever i extrem fattigdom och misär – och de som saknar stöd från familj och samhälle för sin välfärd”.
Miriam, den armeniska delegaten, berättade för gruppen att starka människor måste ”höja rösten för dem vars röster har tystats, de som inte törs tala, av rädsla för förföljelse. Vi måste lära oss att acceptera varandras olikheter istället för att försöka få alla att passa i samma form.”
Med det syftet, och med undervisningsmaterial från Ungdomar för mänskliga rättigheter för att uppnå det, återvände delegaterna till sina hemländer för att driva sitt arbete vidare under 2017.
